Den 28:e november, blev det besök igen på sjukhuset för tal om igångsättning, livmoderhalsen var fortfarande omogen, men eftersom mina gallsyravärden hade höjts så pass så bestämde de att jag skulle sättas igång ändå. Äntligen!

Klockan 10 la de in en gele för att mogna livmoderhalsen, gelen skulle verka i  timmar och under tiden var vi hemma och ämtade bb väskan och sen bonade vi in oss på förlossningsrummet med lunch och tv tittande. Vid 4 på eftermiddagen gjorde de en kontroll och ja, jag hade börjat öppna mig, vilken tur annars hade de satt in en ny 6 timmars gele. Jag hade till och med öppnat mig så pass så de satte in en ballong. De sa att det kunde ta upp till tolv timmar innan den lossna och kom ut, men efter 20 minuter trillade den ut och jag hade öppnat mig 4 cm. De tog nu vattnet på mig och satte in värkstimulerande dropp, eftersom värkarna var lite väl korta. Nu började det bli riktigt jobbigt, och jag fick börja använda lustgas, så skönt rus, inte för att det var speciellt smärtstillande men det kändes grymmt bra att inte riktigt ha koll på tid och rum längre, och dessutom gav masken mig något att koncentrera mig Eftersom jag var öppen 4 cm var det lagom att sätta in epidural, och sååå skönt det var!! (Så rädd jag var för den enorma sprutan som man sett på tv:O men efter den lokala bedövningen kände jag inte ens att han tog den!:O helt otrolig läkare!) Epiduralen kändes såå bra, en kort stund! Sen började det trycka neråt och göra såå ont! Sköterskorna som inte riktigt trodde mig gjorde en ny koll och det visade sig att jag var öppen ungefär 9 cm och det var snart dags att börja krysta! 01:45 fick jag börja krysta och det kändes som att hela jag skulle gå i tusen bitar, man var ganska övertygad om att det inte skulle gå! Men det gjorde det och 02:07 den 29 november tittade vårt lilla hjärta ut!

Sen blev det dock problem! Tiden gick och ont gjorde det! Moderkakan lossnade inte, värkarna fortsatte men hade ingen utdrivningseffekt, plötsligt var det en bebis på mitt bröst och 4 personer runt om mig som tryckte och drog och sa åt mig att krysta trotts att jag inte hade några krystvärkar, det gjorde såå ont och jag undrar om inte detta var värre än själva förlossningen, nu började jag få panik, det gick inte! Plötsligt kändes det som att fostervattnet gick igen, men nej det var blod! Mycket blod! Nu blev det snabba ryck, de tog min lilla pojke ifrån mig och körde ner mig till operation. Väl nere kom det dock ingen läkare, jag mådde så dåligt nu att jag bara väntade på att de skulle söva mig, kramp i nacken och illamående blev jag av att ha blivit av med så mycket blod, och som om det inte skulle vara nog så kom det en fors till, en hel liter blod till! Jag hörde att de började ropa ordentligt åt läkarna att nu fick de skynda sig och snabbt kördes jag in i själva operationssalen.

Jag vaknade, och mådde rent ut sagt skit! Mitt hb var nu nere på 64 och jag var tydligen väldigt blek vad jag fick höra, efter drygt en timme på uppvaket med massa olika dropp i båda händerna blev jag tillslut hämtad och uppkörd till bb där mina 2 älsklingar väntade på mig. Tydligen hade jag varit borta i 3 timmar, vart tiden tog vägen vet jag egentligen inte! Men jag fick i alla fall tillbaka bebisen hos mig uppe på bb och de började ge mig blodtransfusioner, efter 2 dagar och 4 påsar blod började jag må bättre och på torsdagen den 1:a december åkte vi hem med vår lilla prins!

Helt ny och liten myser med mamma på bb!

Precis efter operationen, något blek men lycklig! 

En helt ny liten rumpa, barnmorskorna tyckte han låg så roligt så de fick Johannes att hala fram kameran!