Den 28:e november, blev det besök igen på sjukhuset för tal om igångsättning, livmoderhalsen var fortfarande omogen, men eftersom mina gallsyravärden hade höjts så pass så bestämde de att jag skulle sättas igång ändå. Äntligen!

Klockan 10 la de in en gele för att mogna livmoderhalsen, gelen skulle verka i  timmar och under tiden var vi hemma och ämtade bb väskan och sen bonade vi in oss på förlossningsrummet med lunch och tv tittande. Vid 4 på eftermiddagen gjorde de en kontroll och ja, jag hade börjat öppna mig, vilken tur annars hade de satt in en ny 6 timmars gele. Jag hade till och med öppnat mig så pass så de satte in en ballong. De sa att det kunde ta upp till tolv timmar innan den lossna och kom ut, men efter 20 minuter trillade den ut och jag hade öppnat mig 4 cm. De tog nu vattnet på mig och satte in värkstimulerande dropp, eftersom värkarna var lite väl korta. Nu började det bli riktigt jobbigt, och jag fick börja använda lustgas, så skönt rus, inte för att det var speciellt smärtstillande men det kändes grymmt bra att inte riktigt ha koll på tid och rum längre, och dessutom gav masken mig något att koncentrera mig Eftersom jag var öppen 4 cm var det lagom att sätta in epidural, och sååå skönt det var!! (Så rädd jag var för den enorma sprutan som man sett på tv:O men efter den lokala bedövningen kände jag inte ens att han tog den!:O helt otrolig läkare!) Epiduralen kändes såå bra, en kort stund! Sen började det trycka neråt och göra såå ont! Sköterskorna som inte riktigt trodde mig gjorde en ny koll och det visade sig att jag var öppen ungefär 9 cm och det var snart dags att börja krysta! 01:45 fick jag börja krysta och det kändes som att hela jag skulle gå i tusen bitar, man var ganska övertygad om att det inte skulle gå! Men det gjorde det och 02:07 den 29 november tittade vårt lilla hjärta ut!

Sen blev det dock problem! Tiden gick och ont gjorde det! Moderkakan lossnade inte, värkarna fortsatte men hade ingen utdrivningseffekt, plötsligt var det en bebis på mitt bröst och 4 personer runt om mig som tryckte och drog och sa åt mig att krysta trotts att jag inte hade några krystvärkar, det gjorde såå ont och jag undrar om inte detta var värre än själva förlossningen, nu började jag få panik, det gick inte! Plötsligt kändes det som att fostervattnet gick igen, men nej det var blod! Mycket blod! Nu blev det snabba ryck, de tog min lilla pojke ifrån mig och körde ner mig till operation. Väl nere kom det dock ingen läkare, jag mådde så dåligt nu att jag bara väntade på att de skulle söva mig, kramp i nacken och illamående blev jag av att ha blivit av med så mycket blod, och som om det inte skulle vara nog så kom det en fors till, en hel liter blod till! Jag hörde att de började ropa ordentligt åt läkarna att nu fick de skynda sig och snabbt kördes jag in i själva operationssalen.

Jag vaknade, och mådde rent ut sagt skit! Mitt hb var nu nere på 64 och jag var tydligen väldigt blek vad jag fick höra, efter drygt en timme på uppvaket med massa olika dropp i båda händerna blev jag tillslut hämtad och uppkörd till bb där mina 2 älsklingar väntade på mig. Tydligen hade jag varit borta i 3 timmar, vart tiden tog vägen vet jag egentligen inte! Men jag fick i alla fall tillbaka bebisen hos mig uppe på bb och de började ge mig blodtransfusioner, efter 2 dagar och 4 påsar blod började jag må bättre och på torsdagen den 1:a december åkte vi hem med vår lilla prins!

Helt ny och liten myser med mamma på bb!

Precis efter operationen, något blek men lycklig! 

En helt ny liten rumpa, barnmorskorna tyckte han låg så roligt så de fick Johannes att hala fram kameran!

De senaste dagarna har inte varit roliga, huvudvärk, diarré och feber är inte roligt i vanliga fall och ännu mindre kul när man är höggravid. Var i alla fall någorlunda bra idag och var iväg på undersökningen på förlossningen för att se om jag var redo för igångsättning nu, men nej.... ny tid på torsdag, bara att åka hem igen och vänta=(

Som tröst blev det i alla fall julstök här hemma med julmusik, julpynt och julmust när jag kom hem, så nu är jag heelt slut! Har inte fått fram allt, men nya fina julkrukor, juldukar och julgardiner har vi i alla fall!:D och i helgen blir det till att åka och köpa den nya granen så vi kan få upp den med=)

Har dessutom tillverkat oss ett pepparkakshus nu i dagarna, eftersom jag troligen inte har tid med det sen;) bild kommer när vi varit och handlat snö!=) (bomull) ;)

Efter många om och men samtal hit och dit fick jag tabletter mot min klåda, tabletterna hjälpte mot klådan men gav mig rejäl hjärtklappning igår, tillslut efter en natt utan sömn fick jag tag i läkaren igen och han kallade in mig för ett samtal om igångsättning tidigare än vi pratat om innan. Kommer precis där ifrån nu och känner mig ganska uppgiven, efter att ha kännt på livmodertappen (AJ!) ansåg han att den inte var mogen och ändrade sig angående igångsättning. Jag fick ett nytt möte för att känna på livmodertappen, men inte förens nästa vecka på tisdag =(

Sålänge skrev han ut de tabletterna som jag fått innan som dels innehåller laktos och dels gör en väldigt trött, känns som att vara sjuk typ. Så nu är det bara att välja, klåda eller dålig mage och orklöshet en vecka till =(!

Som sagt nu är det riktigt jobbigt!, Har fått kläda över HELA kroppen framförallt på och under fötterna, var igår på mödravården för att ta blodprover då de misstänker att det är heptaos, det vill säga att levern inte orkar med. Provsvaren kommer dock inte förens nästa vecka och jag vet inte vad jag ska göra tills dess mer än att sova med isklamp och försöka att inte riva sönder mina redan helt röda fötter ännu mer=/

Inatt blev det riktigt outhärdligt, ingen sömn natten innan och klåda så det inte går att beskriva resulterade i att vi, eller rättaresagt Johannes ringde till förlossningen för råd då jag hade total panik! De lade undan någon sorts tabletter till mig som vi ska åka och hämta nu på morgonen, tycker inte alls det känns nödvändigt att börja knapra i sig tabletter nu när graviditeten gått så långt utan har även ringt dem en gång själv nu på morgonen och frågat om igångsättning istället. Men det verkar de inte alls positiva till, även om de som faktiskt har hepatos verkar oftast bli igångsatta mycket tidigare eftersom det skulle finnas risk för barnet när inte levern räcker till! Men men får väl börja knapra de där tabletterna, ringa till mödravården på måndag och hoppas att de fått in proven, se vad de visar och hoppas att de gör något sen!=/

Ja då var vi inne i vecka 39 !=) Men ännu inte en skymt av de minsta förverkar eller liknande. Helgen var i alla fall lugn, man vet ju inte hur många fler sånna det blir ;) Mys med Johannes och pyssel blev det. Under söndagen fick jag för mig att julpyssla igen och tog fram allt vad jag äger i cernitlereväg, resultatet blev detta lilla lussetåg..              

Idag har jag även sytt ett drapperi till en hylla i köket som behöver skymmas lite, ett till lakan till litens vagn och 2 julkudd fodral till kuddarna i soffan=) Herregud vad jag börjat sy jag som aldrig sytt innan i mitt liv^^inga komplicerade saker men ändå ;P

Här kommer en liten text om vecka 39 också...

Barnet

Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.

Vikt 3 450 gram.

Mamma

Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.

Vila!

Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.

Har varit en riktigt dålig bloggare senaste veckan men det har minst sagt varit fullt upp, vet knappt vad vi gjort men mycket är det! I torsdags blev det lite skräddri här hemma, julig som jag är så sydde jag mig en julstrumpa, mest för skojjs skull, för att se om jag kunde. Jag har ju inte sytt speciellt mycket i mitt liv menar jag! Såhär blev resultatet i alla fall.  

Jag sydde även 3 små örgott till "Liten" kan behövas om han blir en liten kräkbebis;)

Sen har de senaste dagarna varit sprängfyllda med shopping! Vår julshopping kom lite tidigare än vi väntat,men kanske lika bra det! "Liten" lär väl komma och ta all tid sen ;P Lördagen spenderades på Väla, Rusta, Ikea och diverse skobutiker. Under söndagen blev det sen en helt oplanerad spontantripp till Ullared för att köpa material till paketkalendrar till Johannes systerdöttrar!=) Dessutom blev det en del andra julklappar, bilder på shopping fynden kommer senare!

Söndagen var ju även skiftdag så vi är nu inne i vecka 38 och bebis är helt klar! Nu räknas han inte som prematur längre om han kommer, så det tycker jag gott han kan göra!

Barnet

Barnet förbereder sig nu för att födas. De flesta av alla barn som föds i Sverige kommer ut mellan vecka 37+0 och 41+6. Ungefär sex procent föds före fullgågna 37 graviditetsveckor. Det råder oklarheter om vad som sätter igång förlossningen, men en forskning säger att det är barnet som bestämmer när det vill komma ut. Man anser då att graviditetslängden finns i ditt barns arvsanlag. Det anlaget har alltså bestämts efter vad som är normal graviditetslängd i din och din partners familj. Att barnet vuxit till en viss storlek samt om föregående fosterdel är fixerad eller inte har ingen direkt betydelse för när förlossningen sätts igång, men moderkakans livslängd spelar in.

Vikt 3 200 gram.

Mamma

Vissa kvinnor ökar i vikt under hela graviditeten, andra stannar av mot slutet. Båda sätten är helt normalt. Däremot ska du vid plötslig viktökning eller viktnedgång kontakta din barnmorska. Nu kan det vara svårt att hitta kläder som räcker till. Klä dig bekvämt. Bylsiga, luftiga tröjor och byxor är helt rätt. Du har nog att fundera över och behöver inte öka bekymren genom att klä dig obekvämt. En del gravida kan uppleva en ilande känsla när barnets huvud stöter emot musklerna i bäckenbotten. En del kvinnor drabbas av besvär med diarré i slutet av graviditeten. Det beror troligtvis på en ökning av hormonet prostaglandin som har till uppgift att tömma tarmen inför förlossning.

Den allra sista tiden brukar de blivande föräldrarna ägna tid åt att ”boa”. Städa, pyssla, gå igenom lådor och garderober. Samtidigt som detta är ett förberedelsearbete blir det också en bearbetning av det förgångna.

Dessutom firar jag och Johannes ett år idag!:D SÅ mycket som har hänt senaste året! Tiden har gått så fort sen jag träffade min älskling! Ikväll blir det mys på "vår" resturang!

Igår fick vi komma in till förlossningen för en extra koll av Liten, vi var lite oroliga då vi tyckte att han rört sig mindre än vanligt under två dagar och de bad oss då att komma in direkt. Blev kopplad till CTG direkt när vi kom dit, och fick se ett litet hjärta som kämpade på i perfekt takt!=) Trots det var han ganska lugn ett tag medans vi låg där och rörde sig precis som innan rättså lite. Men efter en stunds väntan och ett glas iskallt vatten sätter han i och hickar så det både hörs och syns!^^ Skönt! Tycker fortfarande att han är ovanligt lugn, men känner mig lättad! Vi blev i alla fall jätte bra bemötta och ombedda att komma igen om vi inte kände oss mer oroliga. Doktorn kollade i alla fall in Litens kurva och mina prover innan vi gick och det såg bra ut! Förutom mitt urinprov, så ska lämna in ett nytt idag för att se om det var bara tillfälligt dåligt. Kram och *Hick* från oss!:D

Ja, igår blev det trolltillverkning här hemma, men än så länge är han mest ett huvud, inte riktigt bestämt vad jag ska göra mer med honom, riktigt svårt att göra snygga kroppar så får väl se vad jag hittar på! På första bilden är innan han bränns, efter det valde jag att öppna munnen lite, för lite halvkorkat intryck;) och sedan fick han en rejäl trollkaluffs!                                     

                                                  

                                  

Jag gick nu dessutom in i vecka 37 igår, 37 veckor! Herregud barn nu har du väl varit där inne länge nog;P Klistrar in en liten vecka 37 text också=)

Barnet

Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det.

Mamma

Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat. Den allra sista tiden kan gravida kvinnor få svårt att sova. Kanske kan man se det som en förberedelse inför alla vakna nätter som väntar tillsammans med babyn.